Sommarkvällen är mättad av dofter. Nyklippt gräs, nyponrosor vars knoppar just brustit, rök från elden, grillat kött, färskpotatis. Jag andas och andas. In. Som om jag inte kan få nog av allt det underbara. Hur beskriver man förrästen dofter får någon som aldrig kännt den? Går det alls?
Kvällen är ljummen, allt är så tyst och stilla. Och ändå så mycket ljud. Hur går det ihop? Lugnet och stillheten i allt liv. Sjön ligger som en spegel och från vassens kant hörs lommens nästan ödesmättade rop. Syrsornas outröttliga spelande, björktrastarnas tjattrande när de söker föda åt sina ungar, avlägset skratt och hovtramp utifrån grusvägen. Jag älskar sommarkvällar på landet. Få saker får mig att känna mig så levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar