Jobbigt igen. Vaknar med den förbannade huvudvärken. Blir alltid livrädd när den sätter in, rädd att den ska stanna kvar. Som den gjorde för två år sen. I tre månader gick jag med någon form av spänningshuvudvärk. Dygnet runt. Var på två olika vårdcentraler, hamnde på Sahlgrenskas akut, kollade synen hos opiker, gick hos kiropraktor och skaffade en svindyr bettskena hos tandläkaren. Inget hjälpte. Ingetingetinget. Tills jag läste nåt på nätet om bihålor och kortison. Så jag testade. Självmedicinerade med kortisonnässpray. På en vecka försvann huvudvärken. Ett mirakel. Läkaren var mycket tveksam till att kortisonspray verkligen kunde hjälpa, medan min psykolog trodde att det visst kunde ha effekt. Att en del psykpatienter behandlas med kortison mot smärtor av olika slag. Spelar ju inte så stor roll vilket. Det hjälpte på mig och det är jag tacksam över.
Rotar igenom medicinväskan men inser att jag inte har någon spray hemma och inte hinner köpa nån.Vi behöver komma iväg så att vi kan få njuta av solen i stugan i eftermiddag. Jag får ta en sväng till apoteket i Sunne imorgon.
BArnen ser på tv medan jag packar det sista, fixar fram frukost, gör iordning matsäck och bär ut i bilen. Redan vid klockan tio kommer vi iväg på den 4 timmar långa bilresan till paradiset. Ska bli skönt att komma bort några dagar. Bara få vara. Utan krav och måsten.
Huvudvärken vill inte ge sig men jag mår iallafall ganska bra. Det känns normalt. Varken upp eller ner. Tyvärr varar det inte länge. När vi kommer fram är svärmor i stugan och det visar sig att en blandare har pajjat så vi har inget vatten för tillfället. Jag bryter ihop imonbords. Mer behövs inte för att få mig att tappa fotfästet. Allt blir svartsvartsvart. Försöker behärska mig genom att dra mig undan. Sura och gråta i min ensamhet. Tar med barnen ner till sjön och där infinner sig lite ro i själen. Vinden är frisk och vågorna slår mot stenhällen. Barnen är glada och leker i vattenbrynet. Det känns lite lättare i mitt bröst. Tills vi går upp för att äta. Då kommer allt över mig igen. Orkar inte vara social så jag struntar i maten och lägger mig en stund på Storskrutts säng. Gråter förtvivlat och det är så skönt. Det var länge sen jag grät och det känns befriande. Somnar sedan en kort stund. Är så trött jämt. resten av kvällen blir ganska ok. Maken och svärmors gubbe fixar en ny blandare och vi har vatten igen. Dricker ett glas vi och lyssnar på Pearl Jam. Och hoppas på att imorgon blir en bättre dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar