Jag har svårt att bara vara. Bara finnas i sunden. Vara avslappnad, ta det lugnt och inte hela tiden låta tankarna vara ett steg före. Någon annanstans. I något måste.
Jag vill kunna strunta i det. Slänga alla måsten på komposthögen. Låta dem brytas ner i sina beståndsdelar. Bli till jord. Till nytt liv. Riktigt liv. Ett liv där måstena blir blommor och där jag bara plockar de allra vackraste, de som doftar ljuvligt och fyller mig med lycka och harmoni. Allt ogräs får vara. Låta det växa bara. Eller rycka loss det och kasta på komposten igen. Kanske det blir en vackrare blommas nästa gång måstet börjar gro.
Idag vab:ar jag, är hemma med prickigt barn. Såg fram emot att få vara hemma från jobbet. Få vara med mina fina skruttar.
Solen skiner, det är varmt och skönt. Mamma-viljan, lusten att vara den glada, roliiga påhittiga supermamman, slår till med full kraft. Slottskogen! Klart jag ska ta med barnen till Slottskogen. Picknick och snabba barnben som springer i gräset. Barnen kommer att älska mig för att jag är en sån påhittig mamma. En mamma som gör en massa saker med sina barn. En mamma som fyller dem med vackra barndomsminnen de kommer att bära med sig genom livet.
Jag börjar planera. Stöka, böka, packa, steka pannkakor. I mitt huvud. Vilken härlig, mysig dag vi kommer att få!
Men snart börjar stressen krypa i mig. Positiva tankar fyllda med energi byts som i ett trollslag mot negativa. Bussresa, spårvagn, kissnödiga ungar, kladdig mat, soligt, varmt svettigt. Långt att gå. Mammahumöret sjunker som en sten till botten. Tankarna velar hit och dit, beslutsångesten bultar i brösten och stressen kryper under skinnet. Skruttungarna har börjat tjaffsa med varandra och jag orkar inte. Jag är arg och irriterad. Biter ihop. Åskmolnet växer. Skuttarna busar när jag ska borsta tänder oc hår. Min aögon ser sand och damm överallt. Obäddade sängar, odiskad disk och ett tvätt berg som växer för varje negativ tanke.Forcerad, irriterad, frustrerad. Tårögd. In med tvätten i maskinen. Fort, fort går det. Inte störa mig nu. Tar fram en trasa och är beredd att ta mig an smuts och damm.
Men. Idag stoppar jag. Stannar upp. Blir jag lyckligare när allt är städat och rent? Nej. Då börjar jag om och hittar annat istället. Idag ska jag strunta i det. Strunta i alla måsten som min hjärna hittar på. Idag ska jag försöka att bara vara. Inga måsten, ingen picknick, inget trädgårsarbete. Bara vara. Så lätt. Så svårt. Jag vet inte om det kommer att gå men jag ska ge det en chans.
Och vet ni. Just nu leker barnen i trädgården. Lugnare än någonsin. Inget tjat på mamma, inget gnat. Jag njuter av mitt kaffe och ser ogräset och inser att trädgården inte förfalller om jag låter det vara. Dessutom gillar jag vildvuxna trädgårdar. Och mamma-vilja, supermorsan. Hon är bara en lögn. En tillräckligt bra mamma är en glad mamma. En mamam som orkar att bara vara. Just nu går det. Om bara en liten stund kanske jag faller. Det gör jag alltid. Igen och igen och igen. Men nu ska jag ta en kopp kaffe till. Och njuta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar