A beautiful mind. My Beautiful Mind. Den ena en lysnade film med Russel Crow i huvudrollen. Den andre är varken en film eller ett mästeverk. Det är jag. Mitt liv. Mitt huvud. Mina tankar. Min berg-och-bana. Mitt eget nöjesfält. Mitt Liseberg. Mitt Gröna Lund. Whatever.
Ena stunden befinner jag mig högst upp i Fritt Fall. Adrenalinet pumpar, hjärtat rusar, livet, Jag, befinner mig på mitt på min höjdpunkt. Inget kan stoppa mig, jag är snygg och stark och lycklig. Så, på ett ögonblick, faller jag. Faller, faller.
110 kilometer i timmen och landar hårt. Kraschlandning utan säkerhetbälten. Ner, ner, ner. Aldrig ta mig upp igen. Men jag har ju betalt. Åkbandet sitter runt handleden. Bara att köra på. Tillbaka till kön. Allt är stilla. Rör sig sakta. Normalt. Tills det blir dags igen. Upp. Upp. Lyfta. Flyga. Sväva. Oövervinnelig. Tills jag faller. På nytt. Igen och igen och igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar