Jag har jagat vattkoppsvirus åt barnen sedan förra vintern. Då hade så gott som alla ungar på mitt jobb vattkoppr och jag hade med mina skruttar ditt mitt under värsta epedim. Och förra våren dök det upp några fall även på barnens förskola. Men inte då, att mina älsklingar blev sjuka.
Så bröt en ny omgång ut strax efter jul på Lillskrutts avdelning. Jag har väntat och väntat. Studerat alla misstänkta prickar och hoppats. Men nej då. Bara falskt alarm. Igen. Jag och grannmamman pratade om att starta en facebook grupp: "vi som letar vattkoppor".
Men så, på påskaftonens kväll hittade jag några utslag som inte såg bekanta ut och dagen där på var de fler. Nu är Lillskrutt frisk men pillar fortfarande sönder sina sårskorpor. Här om dagen var det Storskrutts tur. Några koppor blev snabbt flera tusen. Känns det som. Så nu väntar en vecka till med några, förhoppningsvis, mysiga vabdagar. Om jag kan hålla humöret uppe.
Tänk att de dök upp till slut. Vattkopporna. Äntligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar